Alla våra helgon

Ja igår var ju dagen då man ska vårda de gravar man har, de nära och kära man har mist. Jag är ”föräldralös” sedan många år tillbaka. Det är snart 25 år sedan min mamma dog och det är 12 år sedan pappa dog. Min make har heller inga föräldrar i livet.  Jag ,som alla andra, skänker nog en tanke på mina föräldrar varje dag….inte bara den här helgen. Dock är jag den person som valt att gå vidare, ta vara på livet och inte ägna för mycket tid till att slicka mina sår för ofta. Hur jävligt det än är att de är borta så har jag lugn i min själ. Jag har hållit dem alla i handen då de drog sitt sista andetag vilket jag ser som en ära att få vara med om.
Mina far och morföräldrar dog långt innan jag blev vuxen. Ibland är det så. Människor dör inte alltid när de ska dö. Det är inte så att de alla gånger finns med oss tills ”åldern är inne”.
Men jag tror inte någon av mina nära och kära hade velat att jag ska behålla sorgen varje dag. Jag tror de hade velat att jag ska ha dem med mig i minnet och tänka på dem med ett leende istället för att låta tårarna rinna.
Man måste släppa taget, ,man måste gå vidare och göra sitt eget liv och sina egna minnen. Alla har sin tid här på jorden och den är olika långa. Man får helt enkelt ta vara på den tid som är tilldelad.
Däremot vet jag att den dagen vi ses igen så kommer vi alla ha mycket att berätta för varandra och prata om :-) Jag saknar dem alla men de finns ju med mig så varför ska jag använda energi på att ”bli kvar” i sorgen när jag vet att de alla hade velat att jag gjorde bra saker och strävade framåt istället.
Lägg energi och lev för dem som lever istället för att leva för dem som är döda.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229