Har hästfolk humor.....?!?

När man pratar med hästfolk,läser och ser så börjar jag fundera på hur mycket humor de har....eller HAR de någon humor? I alla fall då man pratar om folk som tävlar som hobby (avser inte eliten). Alla ryttare som INTE lever på sin ridning eller tillhör eliten som sagt verkar ta sig själva på alldeles för stort allvar...

Självfallet ska man var seriös i sin ridning och utveckling. Jag accepterar inte att INTE göra sitt absolut bästa i ridningen och träningen över lag. Självfallet vill jag utvecklas och sätta nya mål.....men herre gud vad handlar allt detta om?!? Att ha roligt med sin häst, se sina egna fel och brister och kunna skratta åt sin egen brist på kunskap emellanåt. Tycker att det många gånger handlar om alldeles för mycket allvar och att väldigt många tror mycket om sig själva.....men hallå, kom ned på jorden och se det för vad det är. Det är en kul sport, mycket slit, många bakslag....och en och annan framgång ;-) Vi måste ha kul, vi måste kunna skratta MED hästen och åt den också men framför allt skratta åt oss själva för i ärlighetens namn.......de största komikerna är ju ändå vi som sitter PÅ hästen ;-)

Jag skrattar åt mina hästar varje dag, jag skrattar åt mig själv också-varje dag....mest åt mig själv. Sen blir jag skitglad då jag lyckas hitta den "rätta känslan" och med lite tur finns den kvar nästa gång jag sätter mig i sadeln ;-)

Jag tävlade i unga år och jag kan säga att det var ett heeelt annat klimat då mot nu. Då var det hejsan-svejsan när man träffade andra på tävling. Man "penetrerade" inte sin egen och andras ritt utan det var en dunk i ryggen istället och bättre lycka nästa gång. Visst fanns det en och annan som var lite väl imponerad av sig själv men idag.....nej den där känslan man hade på tävling förr verkar helt försvunnit tyvärr. I dag ska det köpas svindyra hästar som hoppat 150 cm som 3-åring på löshoppning och föräldrar som gjort detsamma. Det är INTE många som "tager-vad-man-haver" och utbildar till det bästa som går....alla utom jag då...hahaha. Men det är ju DET som är utmaningen tycker i alla fall jag.

En ryttare blir såklart mycket bättre ryttare på en bättre häst-logik. Men jag har nog stannat kvar där jag var i mitt tänk.....alla de som "tog vad de hade" för 25-25 år sedan har insett att vägen är lättare med en häst som är förutsägbar i sin kapacitet....men vart är utmaningen?!?

Nej jag fortsätter göra egna hopphästar bara för att det går och är så himla kul ;-) Och ännu roligare blir det när man inte har en aning om vad man fått i snöret från början ;-)

Slappna av och ha kul åt era hästar, det e resan mot toppen som räknas och är rolig :-)

Kaatjiing ;-)

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229