Ska vi prata underhalsar...?

Det där med underhals är ju sällan uppskattat av någon ryttare. Det är heller inget som "blir" på vissa hästar av sig själv. Däremot har vissa hästar större benägenhet att få det i och med att de har det temperament som "gynnar" som gärna leder till högt huvud.

För egen del har jag just nu Biggi som gärna är spänd, går gärna mer uppåt än framåt och duckar in näsan. (han har dock ingen underhals)

Jag anser att det är VIKTIGT att inte acceptera att "hon/han är sån" utan istället fundera över varför jag lyckats skapa en underhals på min häst. För såklart arbetar hästen fel och behöver hjälp att hitta rätt form vilket jag är den enda som kan ändra på. En effekt att underhals är att den blir "toppig" i korset vilket tyder på att den släppt kontakten mellan bakdel och framdel kan man säga. De är ofta trippiga i bak och "glömmer" att använda bakbromsen och kommer då aldrig i någon stabiliseringsfas med bakhoven under sin höft.Antingen kliver den långt framför och mister då balans eller så trippar den och är för snabb i fötterna och hinner därmed inte bromsa.....för det är faktiskt DET som bakfötterna är till för, att bromsa....och därmed samla........och därmed få balans.

Långt utlägg men det är förbaskat viktigt. Framförallt att man hjälper hästen att hitta kontakten mellan fram/bakdel.

Självklart kan det finnas en annan anledning till att hästen t.ex inte vill bromsa bak......smärta vilket inte alls är ovanligt. Hästen behöver inte alls vara halt eller ojämn för ögat.Ofta är det andra yttringar som indikerar smärta.

Men glöm det där med att bara för att hästen är het så får den underhals, absolutly NOT.

Såhär arbetar jag Biggis som absolut skulle vara en kandidat för underhals:

Först och främst har han en sadel som är optimal, han har helt slutat sparka bakut när jag sitter upp och hela hästen visar ett mycket mer avslappnat beteende över lag kring allt med sadel. Tidigare blev han stressad vid sadling och visade tydligt att han inte gillade att jag spände gjorden. Den tidigare sadeln var ingen katastrof alls men inte optimal.

Sen rider jag mkt i skogen och där får han arbeta på att "få ut" halsen, INTE lång och låg, bara få ut halsen. Han får ha den i "hög-läge" så länge han släpper ut den.

Sen håller jag honom rak-rak-rak!! Och det gör jag genom att sitta vertikalt. Jag korrigerar aldrig med handen, BARA med att jag är heeeelt vertikal. Vill jag flytta honom så använder jag BARA vikten med BÅDA sittbenen kvar i sadeln, med höfterna raka och inga sidböjningar och inga skänklar.

Sen är jag noga med att han skrittar med "kraft". Med det menar jag INTE hastighet utan att han verkligen sätter ned bakhovarna ordentligt så att de hinner bromsa. I början fick jag leda honom på ridbanan saaaakta och han fick ta ett steg i taget för att verkligen "komma på" att de där bakhovarna skall användas. Effekten av det är nu att han i princip ALDRIG slår i sina hovar (klingar i skorna) eftersom han lärt sig att bakbenen hjälper honom att bli i balans.

(slår de i skorna så är de i obalans och har inget med hovslagarens arbete att göra)

När jag sen har fått alla de bitarna på plats så kramar jag honom med låren och låter honom balansera sig själv i traven och då kan jag också väldigt lätt flytta honom i sidled eftersom han har sin egen balans.

Sen det där med "över/under-tempo"......det är lätt att omedvetet blanda ihop fart med tempo....

Jag vill nog mer säga "tryck" i tempot ;-) För det är väldigt många ryttare som antingen sitter och bromsar tills hästen trycker in nästan, släpper ryggen och trippar i bak......många gånger i oförstånd och också säkert omedvetet. Har man också en het häst så hamnar man ÄNNU mer i undertempo....

Och vad är en het häst? I min värld är det en häst som inte vill arbeta av olika anledningar.....om den sen är het i vissa specifika situationer såsom mot hinder eller när vi kommer på galoppsträckan är en annan sak. Men en häst som är het när jag sätter mig upp för ett dressyrpass vill inte arbeta anser jag..........eller så vet den inte vad det är jag kräver och då blir den frustrerad och upplevs som het.

Jag rider också med ganska "buren hand" (hög hand)numer. Att trycka ned handen genererar i att "trycka ned" framdelen och "underlätta" för hästen att så kallat gå på bogarna och därmed tappa sin naturliga recoil i framdelen.

När jag lyfter handen, har hästen i balans och rak, den bromsar som den ska i bak så får jag också upp bröstkorgen på hästen och därmed får jag igång recoilen :-) Enkelt, eller hur ;-)

Så det är ganska många VIKTIGA steg för att JAG ska anse att min häst arbetar rätt.

Så vill hästen gå med högt huvud så är det den sista biten jag tar tag i. Jag börjar med att sätta hästen i balans genom att själv vara rak-riktad. Och som sagt, när de bitarna sitter där så kommer också huvudet på plats. Det är mitt absolut sista bekymmer, att reglera skallen på dem.

Och ju mer man försöker relegera huvudet, ju mer släpper hästen ryggen och också kontakten med bakvagnen. Så pass upp när hästen blir "toppig" i bak, får underhals och slutar bromsa bak och blir trippig.

Sen är det verkligen en myt att man inte kan lägga skänkel på en het häst.....tro mig, jag har haft heta hästar intill galna hästar.....och det enda sättet att rida dem var att lägga på ben-ben-ben. Jag vill påstå att en lat/trög häst kräver mkt mindre ben ;-)

Får bjuda på dessa bilder igen :-)

Kaatjiing ;-)

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229