Skjut mig............

Idag har vi hämtat Qsan och lämnat henne hos sis.Hon ska gå där med hennes märrar tills Tina e helt avvand. Jaaaa...jag VET att TIna borde varit avvand för länge sedan men vi har inte haft den möjligheten då det inte går att dela av hagen så att alla ändå får tillgång till vatten,mat och ligghall. Så enkelt är det.

Men nu får hon gå däruppe och det funkade super.

I kvaäll har vi varit och tränat och jag kan säga att jag gjorde årets absolut sämsta träning......det börjad emed att Lizza fick för sig hemma i boxen att hon måste stissa för att Guiness gick ut i hagen och hon stod kvar i stallet...hon dängde sitt huvud i mitt och jag slog i väggen med skallen. Då smällde jag till henne på halsen och hon blev såklart alldeles "brydd" för hon HATAR när jag blir arg på henne.

Sen lastade jag och något hände utanför så hon plötsligt var tvungen att "panika" och rusade ut ur lastbilen igen innan jag hunnit få fast henne (vilket iofs va tur) och sen rusade hon in i stallet igen...suck. Sen stod hon och studsade på vägen in till träningen(vilket hon ALDRIG gör normalt)....och när jag sen satt upp och började rida fram så var hon stissig och plankig och jag blev brydd över det och fattade inte vad det var med henne?!? Hon ville inte alls böja sig för skänkeln, inte stanna på bettet, inte svara ärligt för skänkeln....?!? Jag försökte komma igenom det och det gick rätt bra så första halvan av träningen kändes bra.

Sen skulle vi hoppa bana och alla hinder åkte upp och jag inledde med att inte alls hitta något tryck i galoppen och därmed inte avståndet....och sen bara fortsatte det neråt.....

Jag blir AP-JÄVLA-GALEN på mig själv och skulle kunna skjuta mig...och DET blir inte alls bra för Lizza e suuuuuperkänslig och då börjar hon tugga och försöker vända ut och in på sig själv för att vara matte tillags.

Jag försökte verkligen lugna henne och klappa på henne för att hon INTE skulle känna av min frustration men ICKE....det var redan för sent. Och när hon känner prestationsångest så får vi inget tryck i galoppen och försöker jag då få fram henne för skänkeln så anfaller hon bettet....och jag tvingas ta i henne och då dör hon.....ja där hamnade vi idag...jävla skit säger jag bara!!! Men vi reparerade det lite på slutet och jag blir helt galen på mig själv för att jag inte lyckades "lura" henne att inte känna av min frustration. Faaan säger jag bara. Denna goa häst som alltid ger allt men blir SÅ himla nervös och stressad inne i sin kropp när hon känner att jag inte är nöjd med mig själv.Hon kan ju liksom inte riktigt skilja på om jag e missnöjd med mig själv eller om jag e missnöjd med henne....då tolkar hon det som att det är henne det e "fel" på och blir oerhört olycklig för hon VILL inget annat än att göra rätt.

MEN....nya tag i morgon och vi glömmer den här dagen för evigt. Nu ska jag sova och kunde jag så hade jag straffat mig själv på något lämpligt sätt.....det hade verkligen varit rätt åt mig ;-) I stallet står i alla fall en väldigt fin häst som ALLTID gör sitt absolut bästa....OM bara matte kunde vara lite mer "felfri" också ;-)

Kaatjiing ;-)

Gillar

Kommentarer