​Tänkvärt................

Ibland funderar jag på vad det är som gör att människor inte kommer vidare i livet, i sin utveckling………ja med det dom vill uppnå helt enkelt.

Det kan ju finnas många orsaker till det men visst är vi människor experter på att sätta upp hinder för oss själva istället för att riva murar. Det finns alltid saker att skylla på, saker som ”orsakar” hinder för oss som i sin tur leder till att vi inte kommer vidare.

Det kan ju gälla vad som helst men för oss hästägare/ryttare så handlar det väl oftast om utveckling av sin egen ridkunskap, hästens kunskap, att ta oss förbi problem vi dras med i ridningen eller vad det nu kan vara.

Det är så lätt att hålla sig i sin ”comfortzone” för att slippa ta en risk, eller slippa känna den där osäkerheten att nåt ska gå fel. Man väljer att INTE ta risken för det KAN ju gå fel…..

Man slipper känna den där fjärillen som snabbt växer till en hel flock fjärillar om man struntar i att spänna bågen, man väljer att bara se hinder och det omöjliga i det hela………..och då kommer man aldrig vidare.

Självklart tycker väl jag inte att man rent generellt ska göra dumdristiga val men ibland tror jag det är viktigt att ta den där risken för att komma vidare, för att känna att man lyckas med något.

Man kan inte gå runt och begränsa sig hela livet för det är inte utvecklande vare sig för en själv eller för någon annan.

Och egentligen…..vad är det värsta som kan inträffa? Att man misslyckas i så fall. Och när vi rider tar vi ju risker hela tiden, en del tar mer risker som tangerar till idioti och andra tar vääääldigt små risker i rädsla att det ska ”hända något”. Men vi kommer aldrig att kunna rida riskfritt. Hästar och dess umgänge är inte riskfritt.

Jag brukar tänka att jag får de hästar jag förtjänar. De har en personlighet och ett sätt att vara som är meningen att jag ska hantera. Annars skulle de inte hamnat hos mig.

Såklart kan man ibland göra det bästa av saken för att undvika risker men någonstans kommer man till en punkt då det bara är att bita ihop. Och lustigt nog brukar det sluta med att allt går alldeles utmärkt………..bara man slutar att själv bygga upp dessa skyhöga murar som känns helt omöjliga att ta sig över.

Våra förväntningar på att det ska gå ”åt helvete” styr ju också vår häst. Den är ju oerhört känslig och har man ett issue så brukar det inte alltför sällan vara så att hästen blir helt förbytt då man sätter upp en annna ryttare som inte har förutfattade meningar och inte förväntar sig att det ska gå åt helvete.

Tänkte på det sist på dressyren då Baggis levde rövare med Charlotta…..”det där gör du fan inte när jag rider för då åker jag av”…….men jag tror inte han gör det. Och OM han gör det

så är det väl meningen at jag ska ta den fighten helt enkelt. Jag känner mig inte alls särskilt bekymrad över det, hästen va glad och lite frustrerad.

Men i alla fall, det var ju ett sånt tillfälle där man lätt hade kunnat begränsa sig och säga ”nej det där går jag inte med på, jag kommer inte att klara det”. Nu pratar vi inte om ett par normala bocksprång som han bjöd på……..han fick en härdsmälta så jag trodde en kort stund att till och med Charlotta skulle få äta grus………men nu gick det bra i alla fall :-)

Sen ska man såklart gå försiktigt fram och allt behöver inte ske på en sekund. Man har rätt till eftertanke för att hitta den optimala lösningen såklart.

Sen finns det såklart tillfällen då man faktiskt BÖR ”ta sin Mats ur skolan” som det så fint heter…om man har en så dålig påverkan på varandra så det blir en ond cirkel så kanske man gör klokast i att backa undan. Det finns andra som uppskattar det jag INTE uppskattar så att säga ;-)

Lite tankar ;-)

Gillar

Kommentarer